« november 2006 | Main | januari 2007 »

december 31, 2006

Slutet är nära

Vi firar jul och nyår hos svärföräldrarna i Småland som vanligt. Vi har förstås en ny familjemedlem med oss i år annars är det mesta som vanligt. Ungdomarna i byn verkar ha upptäckt tändstickorna. Först försökte de tända eld på skytteklubbens gamla klubbstuga här runt hörnet, sedan var det biblioteket de inte ville ha kvar. Men klantiga som de är lyckas de inte orsaka för mycket skada. Senaste projektet för hobbypyromanerna var att göra en Gävle och ge sig på den stackars julbocken utanför Ica. Det gick inte heller så bra.

Bränd julbock 2006

De som inte leker med tändstickor åker motorcykel i skogen här runt huset. Det gick bra ända till häromdagen när ambulansen fick lirka sig upp på skogsvägen och plocka upp en av vansinnesåkarna. Vart hans motorcykel tog vägen vet ingen. Jag gissar på att den fortsatte ner i sjön efter att killen trillat av.

Lillkillen mår bra. Sover fint, äter fint, fiser mycket. De senaste dagarna har han överraskat oss med att vara vaken utan att vara hungrig, ledsen eller i behov av ny blöja. Bara vill hänga med oss och kolla på närmaste ljus, som en liten fluga. Varje dag bekräftas och/eller förnekas en gammal klyscha om hur det är att ha och vara barn.

Sann klyscha: vår son är bäst och sötast.
Falsk klyscha: barnbajs luktar inte.

De analoga tv-sändningarna har slagits av här i Småland. Detta har lett till att svärfar har fått skaffa två boxar, två kort med abonnemang och en video med inbyggd digitalbox för att kunna fortsätta titta ungefär som tidigare. I går var jag på utflykt i radio/tv-affärerna i Växjö och såg en stackars gammal tant som försökte bli klok på vad man ska göra för att kunna se på tv som förut. I ett annat hörn stod en tvåbarnspappa med sina småkillar och försökte stå emot när försäljaren talade om för alla att man "måååååste" ha Disney Channel och fem filmkanaler när man ändå köper en box. Digital-tv är ett jävla skit. I sovrummet fryser bilden varannan sekund när sändaren inte har medvind och hemlängtan. Fast jag måste medge att det blir fett bra bild i hårddiskvideon när bilden kommer direkt från digitalnätet och inte via det analoga som hemma hos oss.

Nu blir det inte bättre i år, vänner. Det är ingen idé att hetsa upp sig mer nu. Slappna av och ta er an det nya året i lugn och ro. I morgon är det backhoppning.

Posted by swepett at 8:59 EM | Comments (0) | TrackBack

december 13, 2006

Laleh och vår bebis

I förrgår satt Emma och jag och tittade på tv och väntade på vår lilla bebis som aldrig ville komma ut. På tv:n sjöng Laleh en ny låt som vi log lite mysigt åt när hon sjöng om hur hon som bebis kämpade för att vara kvar i mammas mage. I dag är jag pappa efter ganska hemska 24 timmars förlossning och jag är så gråtmild att jag storbölar bara jag läser texten nedan.

Jag föddes en morgon i juni en helvetes natt
24 timmar för att jag skulle våga ut
Men jag kämpade, kämpade allt för att vara kvar
Där inne med mamma och jag
Där inne med mamma och mamma ...

Dom la mig vid bröstet först då,
först då blev det varmt
Och mamma hon visste mitt namn,
Mamma hon viska mitt namn
Det kanske inte är farligt att va
Här ute träffade jag far
Här ute träffade jag pappa, pappa ...

Moder natur eller gud eller heliga kraft
Hur ska man göra för att
Hur ska man göra för att det ska bli sådär varmt
Nu när man är stor
Nästan större än mor
Nästan större än mamma, mamma ...

Posted by swepett at 8:11 EM | Comments (4) | TrackBack

december 9, 2006

Ska Fuglesang lyckas i natt?

Tur att han är så väl förberedd i alla fall.

Posted by swepett at 7:09 EM | Comments (0) | TrackBack

december 6, 2006

I väntan på de små

Idag är det tio dagar sedan vår son skulle ha fötts. Men än tyder inte jättemycket på att han har planerat att ta sig ut snart. Mamman har lite värk här och där men inget som tyder på de riktiga förlossningssmärtorna. Barnmorskan och glada supportrar runt omkmring oss fnissar lätt och säger med söt röst att, "jaaaaa, man vet inte när de kommer ut, de bestämmer själva de små liven." Jättegulligt.

Vi längtar efter vårt barn. Men nu börjar vi bli frustrerade. Jag som frilansar har fått hela min planering upp- och nervänd. Jag har knappt tjänat pengar på två veckor på grund av att jag vill vara med när det är dags att åka till förlossningen. Jobb som gick att boka om börjar nu närma sig för andra gången och riskerar att få bokas om ännu en gång. Om de överhuvudtaget går att boka om. Konserter jag ska köra ljud på ändrar man inte direkt. Band och publik skiter i om ljudteknikern ska ha barn. Kompositören på tillfälligt besök i Danmark som jag ska intervjua åker hem till England igen. Säger "lycka till" men kan inte heller planera sina liv efter journalistens frus mage.

Man får en känsla av att vara synsk. Snart ska jag och frun till sjukhuset och hon ska ha ont och plågas, sjuksköterskor och barnmorskor ska springa omkring. Men vi vet inte när. Som att veta säkert att vi ska råka ut för en stor olycka och bli inlagda på sjukhus snart, men vi vet inte exakt vilken dag. Eller vänta på den stora examensdagen, men inte veta vilken dag läraren ska väcka en klockan halv fem på morgonen med en spann vatten mellan benen och säga, "nu kör vi slutprovet direkt!" Vi som var så förberedda och peppade börjar nu bara bli ledsna, frustrerade och sura.

Fast jag är säker på att den dagen Brasse bestämmer sig för att titta ut, då kommer bekymmer om jobbplanering och såna världsliga bekymmer försvinna med en gång.

Posted by swepett at 12:09 EM | Comments (7) | TrackBack

december 2, 2006

Bjud in mig till bitmetv, tack!


Oh, vad jag skulle vilja ha en inbjudan till bitmetv! Skicka en till mig så blir jag glad. Tack främling!

Posted by swepett at 4:30 EM | Comments (1) | TrackBack