« mars 2006 | Main | maj 2006 »
april 28, 2006
Jag sprang på Thorsten Flinck
I går trodde jag att det mest minnesvärda under dagen skulle vara jobbet på kvällen där det skulle presenteras elektroakustisk konstmusik i fyrkanalssterero. Det visade sig vara ingenting för strax innan jag kom till jobbet sprang jag på Thorsten Flinck!
Jag skulle bara till Inkonst och kolla en snabb grej inför ett jobb i helgen. När jag kommer dit är lobbyn full av journalister och jag fick höra att mannen jag skulle träffa var upptagen med att förbereda i teatern. Flinck var i huset berättade min kollega och sekunden senare rusade yrvädret in på scenen. Han var försenad och han visste inte om han skulle flytta rekvisitan eller om teknikerna skulle hjälpa honom. Hans skärp och översta byxknappen var uppknäppt. Han har mage.
Efter att ha sprungit runt och spritt ut böcker och rosenblad på scengolvet och fått en konstorstol får Flinck syn på mig.
- Vem är du, röt han.
- Eh, jag jobbar här ibland och är och hälsar på min kollega, svarade jag.
- Åh, jag blir så jävla trött, skrek Flinck i ett klassiskt Dramatenutrop men med en tydlig glimt i ögat.
- Förlåt, förlåt, sade jag, med en tafflig tolkning av skådespelad ödmjukhet.
- Ha ha! Du är så välkommen så!
Jag tycker Flinck verkade skön. Några sekunder senare frågade han mig något som jag tolkade som en fråga om jag hörde vad han sade. Jag satt nämligen längst upp i lokalen och den store, som han kallade sig själv enligt min kollega, var inte utrustad med någon mikrofon.
- Jo, jag hör dig, svarade jag.
- Bra, jag är så jävla nervös, berättade Flinck på väg ut mot logen.
Flinck fortsatte prata på väg ut i korridoren men då hörde jag inte längre vad han sade.
Journalisterna släpptes in, Flincks assistent, eller om hon jobbar på Inkonst, ursäktade förseningen som verkade dra sig mot trettio minuter och meddelade förutsättningarna för pressträffen. Först sju minuter ur ena föreställningen, sen femton minuters paus, sen åtta minuter ur den andra föreställningen. Flinck skulle börja om fem minuter. När hon gick ut satt alla journalister overkligt tysta. Det brukar vara ett himla tjatter på journalister som blir utsläppta på pressträff. Men Torsten Flinck kanske gjorde dem nervösa.
Efter ett par minuter kommer Thorsten Flinck in på scenen. Tjejen ger honom ett glas vatten.
- Tack för spriten, utbrister Flinck på sitt underbara överdramatiska vis. Och kanylerna hänger i armvecken, så har vi det avklarat! Ha ha!
Flinck drog förutsättningarna igen och lovade att pausen inte skulle vara "femton Flincka minuter". Sen förklarade Flinck än en gång att han skulle börja om fem minuter och sprang ut ur lokalen. Den kvinnliga assistenten såg sammanbiten ut under sitt påklistrade leende och genom rummet gick en känsla av att alla journalister samtidigt oroade sig för sin deadline samma eftermiddag.
När Thorsten Flinck till slut kom ut och började skådespela kunde jag bara se trettio sekunder innan jag var tvungen att springa till jobbet. Men snacka om att killen äger scenen när han drar igång! Det är dock svårt att veta om det är för att han är så bra eller för att han har blivit en sån myt att man mest sitter på nålar och väntar på att han ska explodera och göra något konstigt. Fast det tror jag inte han gör. Så länge han står på scenen.
Posted by swepett at 11:34 FM | Comments (0) | TrackBack
Lyssna på Neil Youngs nya platta
Posted by swepett at 10:59 FM | Comments (0) | TrackBack
april 27, 2006
Kulturhu Mazetti?
I Malmö har kommunen byggt om den gamla chokladfabriken till ett fantastiskt kulturhus. Men varför säger skylten på väggen bara "Kulturhu"?
Posted by swepett at 5:42 EM | Comments (0) | TrackBack
april 21, 2006
iTunespremiären genomförd
Jag har använt iTunes länge, dels för att hantera min iPod, dels för att surfa runt i butiken och lyssna på små smakprov från olika skivor. Skivor som jag sedan har köpt online eller i affär för att få den riktiga plattan i min hand.
Häromdagen köpte jag dock mitt första album i iTunesbutiken. Jag fick ett oerhört behov av att höra John Adams verk "Shaker Loops" omedelbart. En snabb fundering och lite webbsökning senare inser jag att stycket inte finns för gratis piratnedladdning någonstans. Mina lokala skivaffärer har säkert inte skivan hemma. Att beställa skivan online var inte aktuellt för jag ville höra den NU. Enter iTunes.
Efter ett par minuter hade jag skivan klar för lyssning. Smidigt. Men det första jag gör är att bränna en cd av den. Varför? Därför att det är roligare att lyssna i stereon och i bilen än i datorn. Därför att jag skulle aldrig klara av den dag min hårddisk rasar och hela min musiksamling går upp i rök. Jag har sett fler hårddiskar rasa genom åren än jag har sett fysiska skivsamlingar stulna eller uppbrunna.
Sen saknar jag ju omslaget! I den här sortens musik, "klassisk" musik, finns det ofta intressanta saker att läsa i cd-boken. Kompositören eller någon annan kunnig människa berättar om stycket, man kan läsa om musikerna och kanske få tips om mer lyssning. Nu fick jag surfa runt och leta information och jag tycker inte jag hittade det som jag tror och hoppas finns in den fysiska utgåvan av skivan.
Ett annat problem är att man inte får kvitto på det man köper. I min firma kan jag dra av viss musik jag köper. Det kan jag inte utan kvitto.
Nedladdning av musik jag verkligen vill ha ligger fortfarande långt från min tankevärld. Det kommer nog att bli högst sporadiskt till den dag jag kanske tvingas att ändra mig.
Posted by swepett at 10:09 FM | Comments (5) | TrackBack
april 19, 2006
Varför ska det alltid vara problem med renoveringar?
Vår bostadsförening har bestämt sig för att helrenovera gården. Den gamla gården är jämnad med marken och det ska dräneras och planteras, det ska bli ett miljöhus och ett nytt cykelförråd i källaren.
I månader har vi i styrelsen godkänt och underkänt ritningar och vi har dessutom betalat stora pengar till ett företag som ska övervaka att arbetet fortskrider som det ska. De två delar som har gjorts hittills har båda drabbats av helt ofattbara fel.
Först var det nedfarten till cykelkällaren. Långsamt såg vi hur den lilla cementkanten i markhöjd, där det ska sättas upp en gjutjärnsstaket, likadant som vi har i nedgången till tvättstugan, växte och växte till en vägg någon meter hög (se fotot ovan). Var kom den från? Den finns inte på ritningen. Vår betalde övervakare var inte på plats och stoppade gjutpellarna utan det fick vi göra själv. Ett tidigt stormöte senare fick gubbarna under mycket gnäll riva sin mur.
Idag var det dags igen. Men den här gången var det faktiskt inte hantverkarna som klantat sig. Tvärtom kom gubbarna som bygger miljöhuset och undrade om kåken verkligen skulle vara tre och en halv meter hög. Naturligtvis ska den inte det. Än en gång har det dykt upp en mysko ritning som vi inte har sett tidigare. Än en gång har de som ska hantera ritningarna och se till att arbetet blir rätt gjort inte utfört sitt arbete rätt.
I allt detta går jag och frun och vill renovera vår lägenhet. Vi kommer att behöva anlita hantverkare och jag har redan sen tidigare dåligt förtroende för hantverkare och deras pålitlighet. Nu späs de på av historierna i huset, inte bara om gården utan från alla andra som renoverar sina lägenheter och har blivit utsatta för helt sjuka saker. Hantverkare som bara har försvunnit mitt under arbetet, hantverkare som tycker att ett halvfärdigt golv, dessutom med fotspår på, är ett väl utfört jobb.
Vore jag i hantverkarbranschen skulle jag dra igång ett helt unikt koncept i branschen. Jag skulle dyka upp i tid, dessutom kanske snarare kring åtta på morgonen istället för vid sju. Jag skulle utföra det arbete som förväntades av mig på utsatt tid, utan att gnälla. Jag skulle se till att alla ritningar verkade rimliga innan jobbet startade så inga oförutsedda utgifter uppkommer på grund av slapphet och sunt förnuft som man glömt i verktygsskåpet på firman. När jobbet var klart skulle jag ringa till kunden efter en månad eller så och se om de fortfarande var nöjda med arbetet. Jag hade blivit rik på nolltid.
Posted by swepett at 2:38 EM | Comments (3) | TrackBack
april 14, 2006
VM i sär skrivning
Posted by swepett at 8:54 EM | Comments (0) | TrackBack
april 13, 2006
Det är svårt med hemlisar
Det bloggas ganska friskt om barn. I och med detta inlägg blir det dock premiär för en barnhistoria i den här bloggen. Tror jag i alla fall.
Vi firar påsk i Småland med min frus familj. Vår guddotter Signe, nästan tre år, är på plats och är mycket entusiastisk över att hon och hennes föräldrar har köpt en present till Emma och mig. Efter någon timmes tjat om "kan vi inte öppna paket nu?" och tråkiga saker som middag som kom emellan är det så dags. Paketet ska öppnas. Emma får paketet i handen och hinner knappt fundera på att öppna det innan Signe glatt säger "det är en stor gryta i paketet!". Hon hade rätt.
Posted by swepett at 10:30 EM | Comments (1) | TrackBack
april 11, 2006
Förlåt, mannen i Electroluxbutiken
Förlåt, men det var oundvikligt. Jag sneglade ner i plånboken och sade åt mannen bakom disken att jag behövde hämta pengar. Sen gick jag för att aldrig komma tillbaka.
Han skulle ha femtio spänn för en lampa till vårt kylskåp. Samma lampa som man får två för tjugo kronor på Ica på andra sidan Mobilias parkering. Och då hade han ändå hittat lampan i en dammig plastpåse under disken.
De har en Bankomat precis utanför sin dörr. Jag undrar hur länge han väntade på att jag skulle komma tillbaka?
I efterhand inser man förstås hur löjligt det var att gå därifrån. Varför skrattade jag honom inte rått i ansiktet och konfronterade honom med Icas erbjudande? Men jag blev faktiskt så paff av att hans lilla lampa var fem gånger dyrare än Icas att jag blev helt perplex. Då tar man till en variant som man inte har gjort sedan man var tio år och hade blivit utsatt för något jättepinsamt.
Och det är fortfarande mörkt i vårt kylskåp.
Posted by swepett at 10:59 EM | Comments (1) | TrackBack
Servern dog, länge leve servern
Den här sajten var borta från nätet i nästan tre dygn. Servern dog. Tråkigt. Men världens bästa webbsupport fick upp den igen och nu verkar den funka bättre än någonsin. Heja Magnus!
Posted by swepett at 10:50 EM | Comments (0) | TrackBack