« februari 2006 | Main | april 2006 »
mars 24, 2006
Möte med en hjälte
På tisdag ska jag åka till Köpenhamn för att intervjua Steve Reich. Det blir coolt.
Posted by swepett at 10:25 EM | Comments (0) | TrackBack
Inköpt i Brasilien
CD:
Pato Fu: Toda cura para todo mal
Chico Buarque: O malandro
Gilberto Gil: Kaya n'gan gaya (CD+DVD)
Gilberto Gil: Eletracústico
Various: Blue Note plays Sting
Various: Blue Note plays Prince
DVD:
Pato Fu: No Museu de Arte da Pampulha
Skank: Ouro Preto
Skank: Videografia (1994-2001) (Inslagen i gladpack(!))
Prince: Rave un2 the year 2000
Öl:
12 stycken Itaipava
Kläder:
En skjorta
Ett par långbyxor
Ett par skor
Ett par shorts
En kanga
Posted by swepett at 3:49 EM | Comments (3) | TrackBack
mars 23, 2006
Bussarna i Rio
Bussarna i Rio är livsfarliga fick vi höra från diverse håll, bland annat Lonley Planet. Man blir rånad och trakassaerad och chaufförerna kör som biltjuvar. Som det mesta man hör om Rio bör detta tas med en nypa salt.
Bussystemet i Rio är fantastiskt. Det går bussar hela tiden överallt. Det enda vi egentligen saknade var biljetter som gäller vid byte som vi har här i Sverige. En resa med bussarna kostar 1,90 reais, 2 exakt om du vill bli luftkonditionerad, och byter du buss får du betala igen. Det finns förstås busskort att köpa men det var inte riktigt smidigt när vi var i staden relativt kort tid.
Busschaufförerna kör ganska fort och ganska farligt kan man tycka vid en första anblick. Men efter ett tag inser man att det behövs i den trafik som Rio måste dras med varje dag. Alla kör som idioter men verkar ändå ha full koll. Man klämmer in sitt fordon där det finns plats och även om det verkar kaotiskt händer det sällan olyckor. Förarna verkar ha mer koll på omgivningen än vad svenska förare ofta har. Fast så fort går det inte heller. Dåliga vägar, stötdämpare och att bussarna kör på låga växlar med ganska högt varv gör att det känns som det går fortare än det gör. De hinner ju i alla fall stanna vid busshållplatserna. Nåja, nästan alltid.
Bussarna är bemannade av två personer, en chaufför och en som tar betalt. Det finns mindre bussar där chauffören tar betalt men vanligast är bussarna med två i besättningen. Personen som tar betalt har ett litet vändkors som man bli insläppt igenom när man har gjort rätt för sig. Det innebär att man har betalat i så jämna pengar som möjligt för att växeln vill de inte gärna bli av med. Man gör också bäst i att inte ha med sig för mycket packning för då kommer man inte genom vändkorset.
Innan jag åkte till Brasilien har jag glatt och högljutt stämt in i Malmös pensionärer när de gnäller på Malmös stadsbussar på Sydsvenskans insändarsida. När jag steg på 7:an i går vid Svågertorp inser jag dock att Skånetrafiken har rätt när de säger att Malmös bussar egentligen är ganska bra.
Posted by swepett at 11:30 EM | Comments (0) | TrackBack
mars 22, 2006
Nya bilder
Jag har laddat upp lite fler bilder till Flickr.
Posted by swepett at 10:57 EM | Comments (0) | TrackBack
mars 20, 2006
Halleluja på Ilha Grande
På vägen upp till vår pousada, vårt lilla hotell, här på Ilha Grande hör vi ett mycket kasst band repa i en kyrka. Kul att ungdomarna har något att göra. Vid 19-tiden inser vi att det inte var en repning utan en soundcheck. Kyrkan öppnar och bandet blåser på i en underbart ostämd kakafoni. Lite senare hör jag en man skrika från samma håll. Då och då jublar en folkmassa. Är det fotboll på puben? Är det konsert eller gatufest? Jag bestämmer mig för att gå och kolla och samtidigt leta efter lite kvällsmat.
Det är i kyrkan det låter. Alla sittplatser är fulla och längst framme på scenen står en sån där karismatisk predikant som man bara ser i amerikanska filmer. Han skriker och gormar och publiken sitter ibland tysta och hänförda och ibland jublar de som svar. Ibland talar de i tungor. Eller så pratar de bara portugisiska, det är svårt för mig som inte kan språket att avgöra. De pratar i alla fall engagerat för sig själv och i mun på varandra.
En man som ser ut att vara kyrkvaktmästare står i dörröppningen närmast scenen och gråter som på befallning. Helt plötsligt storbölar han som en treåring som cyklat omkull och i nästa sekund står han och ser ut som om han bevakar lokalen allvarligt så inget går fel. Plötsligt reser sig en man i gul skjorta upp i lokalen. Han sträcker båda armarna rakt ut och börjar snurra fram i mittgången. Han pratar för sig själv och ser svår ut och när han snurrar fram ser han ut som om han dansar grekisk Zorbadans. Han snurrar upp på scenen, förbi bakom predikanten och ner på vaktmästarens sida. Vaktmästaren är nu inne i n av sina gråtperioder. Mannen i gula skjortan snurrar ner mot sin plats och väl där vänder han. Han fäller också in sin ena arm mot kroppen och riktar den andra rakt fram. Nu liknar han mera en Kung fu-mästare när han smyger sig fram mot vår vän vaktmästaren, som fortfarande gråter som om Brasilien hade förlorat fotbolls-VM. Gulskjortan tar tag i vaktmästaren och drar ut honom på golvet framför predikanten. Trombonerna oljas upp och börjar ljuda så att kolibrierna flyr ut mot Atlanten. Inte ett öga är torrt i lokalen.
Jag bevittnar allt detta igenom de öppna fönstren i lokalen. Jag och en lokal kille tittar förundrat och runt om oss leker barnen som verkar helt oberörda av att deras föräldrar har närkontakt av tredje graden innan för lerväggarna. I ett litet utrymmer bakom scenen står några kvinnor och lagar pasteis, små ihåliga friterade smördegshistorier som innehåller ost eller räkor eller annat smaskigt. Jag tröttnar på spektaklet och går hemåt och får aldrig reda på om maten var till stjärnan på scenen eller om kyrkbesökarna käkar lite efter Carolaupplevelsen och diskuterar vilka tungor som kom ut ur munnen ikväll.
Väl tillbaka i mitt rum hör jag den gnisslande orkestern igen. Mest av allt ångrar jag att jag inte sprang hem och hämtade Minidiscen och mikrofonen som jag hade tagit med mig ifall något sånt här skulle komma i min väg.
Posted by swepett at 4:39 FM | Comments (1) | TrackBack
mars 16, 2006
Kort rapport från Ilha Grande
* Bilar: en. Tillhör den lokala polisen. Ser väldigt dammig ut. Jag har en känsla av att poliskåren på ön inte hamnar högst upp på listan när det ska delas ut nya polisbilar. Men vad ska de med bilen till? Det är förbjudet med motorfordon på hela ön. Fast det är klart, de ser inte helt spänstiga ut de där poliserna så de kanske inte vill be frånsprungna.
* Motorcyklar: en. Tillhör också polisen.
* Herrelösa hundar: drösvis. När fängelset här på ön lades ner i slutet av 90-talet fick vakterna inte ta med sig något tillbaka till fastlandet. Väldigt många av dem hade hundar och dessa hundar fick lämnas kvar på ön. Uttråkade hundar gör vad uttråkade hundar gör och nu är det fler hundar på ön. Men de är snälla. De lokala försäljarna är mer påflugna än hundarna.
* Hotellet: i stort sett tomt ända till Kungliga Yachtklubben dök upp idag med ett glatt gäng.
* Solfaktor: 3476. Det hade inte jag och jag har aldrig varit så sönderbränd på vissa delar av kroppen. Och då har jag ändå varit i de här delarna av världen tidigare. Fast jag är sämst på solskydd.
* Förbindelser till och från ön: en om dagen. Men betalar man tillräckligt många reais till en entreprenör med båt kan man nog ta sig till fastlandet när som helst. Väl på fastlandet går det 14 bussar om dagen till staden där drömmar blir till guld. Eller svår solbränna.
* Internetkoppling: via satellit. Funkar i intervaller. Det finns faktiskt ett trådlöst nät här på hotellet också men det blir vi inte insläppta på.
* Tillbaka till Rio: i morgon.
Posted by swepett at 10:51 EM | Comments (0) | TrackBack
mars 10, 2006
Omogna noteringar
I Rio finns en affär med damkläder som heter "Fisapan". I Brasilia finns barnklädesaffären "Kuka Maluca".
Posted by swepett at 2:06 EM | Comments (1) | TrackBack
mars 8, 2006
Foton
Det är lite struligt att ladda upp foton härifrån Brasilien men jag har lagt upp några på min Flickrsida. Mer bilder kommer senare.
Posted by swepett at 11:57 FM | Comments (0) | TrackBack
mars 5, 2006
Några timmar på stranden
Vanligtvis är det tydligen ganska lugnt på Ipanema en söndagseftermiddag. Men idag hade alla bestämt sig för att sluta sommaren med en smäll. I morgon börjar skolorna efter sommarlovet och då är det väl dags att skjuta av karnevalssäsongen ordentligt? Själv tyckte vi att det räckte med sol bakom molnen och en lätt bris efter att vi hade sambat mellan 20 och 05 i går.
I Rios eget surroundsystem i min solstol i eftermiddags låg havet och vågorna i en snygg bred stereobild framför mig. Bakom mig till höger närmade sig en partylastbil med ett brassband på taket. Vi fick först syn på en av de här bilarna när vi anlände till Rio och Jerry körde oss från flygplatsen. ”Vad är det där, en sopbil?”, frågade jag. ”No, it’s a speaker truck”, sa Jerry. Bakom skåpet med perforerade väggar bak på bilen gömmer sig stora högtalare istället för sopsäckar. På taket finns rum för en dj eller ett band. En likadan bil, fast nyare och snyggare och antagligen fabriksbyggd för det här ändamålet, användes i karnevalstågen i sambadromen i går kväll. Brassbandet som den här bilen på Ipanema hade med sig spelade sambaklassiker varvat med filmmusiken från Indiana Jones(!).
Bakom till vänster närmade sig ett sambatåg fyllt av människor i orangea kläder. Vi lyckades aldrig lista ut var de kom från men min teori var att vi bevittnade världens första sambatåg med Hare Krishna-deltagare. De rörde sig mot oss på ett lätt aggressivt sätt men de ville nog mest predika sambans evangelium.
Från en obestämd plats i rummet kommer ropen från strandförsäljarna. De flesta har en isbox med öl och läsk på ryggen och i handen en pinne med tomburkar på för att visa upp sortimentet. Andra säljer ett slags chips som ser ut som munkar. ”What’s in it?”, frågade jag våra lokala guider Liv och Jerry. ”Air”, blev svaret. De smakade mest damm och är väl mest till för att skapa merförsäljning hos ölförsäljarna. Klia min rygg så kliar jag din.
Bara för att man säljer varma saker behöver man inte stå still. Man kan ha en vagn linknande korvvagnarna i Sverige där man kokar majskolvar. Man kan ha plåtdunkar kring halsen där man har maté (ett slags sött te) och kaffe. Eller så kan man ha ost på pinne i ena handen och en bärbar tänd grill i andra. Vill någon handla slår man sig ner bredvid dem och utbyter ett par ord medan osten grillas till belåtenhet. Själva åkte vi till en 108-årig restaurant i Botafogo och njöt av kött och choppis (fatöl).
I morgon flyger vi till Brasilia.
Posted by swepett at 11:58 EM | Comments (1) | TrackBack
mars 4, 2006
Vardagen knackar på
När vi skulle hälsa på Bebel på Suipa möttes vi av det här. Allt är inte sol och bad i Rio de Janeiro. Under natten hade vapen stulits från ett militärförråd och militären misstänkte ett gäng i den närliggande favelan.
Posted by swepett at 2:36 EM | Comments (0) | TrackBack