« juli 2005 | Main | september 2005 »
augusti 16, 2005
Så ska en telefonkö hanteras
Ringde mitt försäkringsbolag idag. Som hos alla andra man ringer nuförtiden hamnar man i en telefonkö. Men en kö med en skillnad, som de hade sagt i ett land med ett annat språk. Först detta:
Du är nummer nio i kön och det är 60 kundmottagare i tjänst.
Om man förutsätter att de talar sanning så är det bra information att få i örat tycker jag. Är man istället nummer 60 i kön den dag det bara jobbar en person i kundmottagningen uppskattar man nästa meddelande från den inspelade rösten:
Om du inte har tid att vänta, knappa in ditt telefonnummer så ringer vi upp när vi har kommit fram till din plats i kön.
Annars har jag blivit expert på telefonköer på senaste tiden. När jag ringde till Arbetsförmedlingens kundtjänst och fick veta att jag var nummer 43 i kön (ingen uppgift om hur många som hanterade samtalen) passade jag på att springa fram och tillbaka upp på vinden ett par gånger. Eftersom jag inte vet hur långt vår nya trådlösa telefon räcker fick den stanna hemma i lägenheten. Varje gång jag kom tillbaka hade jag kommit någon plats närmare målet i kön.
När jag väntade på att a-kassan skulle svara fördrev jag tiden med att äta. Om jag inte hade hunnit äta klart när de svarade funderade jag på om de skulle acceptera att vänta på mig medan jag åt klart. Men det är som någon en gång sade, man får vänta på tåget men tåget väntar inte på dig. Sån är köarens lott i livet.
Posted by swepett at 10:20 EM | Comments (4) | TrackBack
augusti 15, 2005
Patrick Ekwall, vinnaren i friidrotts-vm
Patrick Ekwall bjuder som alltid på stor underhållning när han dyker upp i tv under friidrotts-vm. Är det inte svengelska så är det den vita kostymen, alltid på, även om det regnar småspik. Kunde han inte dra på sig en trenchcoat eller något? Och så en hatt, att ha presskortet i.
Sedan fick han utlopp för sin dramatiska sida när det blev ett ordentligt regn. "Det var vatten över sladdarna bara ett par meter från där jag stod" eller något liknande pratade han om med darrig röst. Teknikerna nog hade räknat med regn och det nog inte var så farligt det där. Nej, han var nog egentligen mest orolig för att vattnet skulle stiga över hans för dåligt impregnerade loafers.
Vilket leder oss in på min favorithistoria om Ekwall. I vintras gjorde ett par klasskompisar till mig i journalistklassen ett reportage om Sveriges sydligaste bandylag. I skogen någonstans i norra Skåne kämpar de och trots att inte snö och is tillhör vanligheterna här nere är det trots allt oftast kallt som tusan.
Journalisteleverna tittar på bandy i lite för lätta skor. Vanliga gympadojor räcker inte långt när man ska stå ute och titta på bandy i två timmar. Tårna antar en blåaktig ton och känseln försvinner långsamt. I pausen smyger de in till klubbhuset och försöker värma sig lite. En dam med kaffekanna i handen upptäcker duon från Skurup så fort de går in genom dörren.
- Ni är journalister, va?
- Ja, hur vet du det?
- Det syns på skorna. När Patrick Ekwall var här och skulle göra ett reportage om laget stod han en hel dag och frös i sina loafers.
Posted by swepett at 12:22 FM | Comments (1) | TrackBack
augusti 12, 2005
A-kassan vill hellre att folk sitter hemma sysslolösa
Som arbetslös blir man hela tiden uppmanad av arbetsförmedlare med sträng uppsyn och a-kasseadminstratörer med barsk röst att man måsta ta alla arbeten som kommer i ens väg. Efter att ha spenderat 45 minuter i telefon med en (för ovanlighets skull) jättesnäll tjej på a-kassan får jag uppmaningen, "ta inte det jobbet". Är det så man löser arbetslösheten?
Problemet är att jag vill göra ett jobb där jag får betalt på faktura. I a-kassans värld innebär det att man har ett företag. Nu kan man fakturera utan att ha firma men det bryr sig inte a-kassan om. Fakturerar jag riskerar jag att bli av med min a-kassa så det enda tjejen i kundtjänsten kunde göra var att rekommendera något som är så vrickat så att klockorna stannar - ta inte det jobb som jag erbjudits. Jag har inte ens tjatat till mig jobbet. De ringer till mig och erbjuder mig ett jobb. Jag måste säga "nej tack".
"Starta en firma då", säger ni. Problemet är bara att jag inte har tillräckligt mycket jobb än för att starta en firma. För att bygga upp en kundkrets behöver jag lite stöd. Att stämpla de dagar man inte jobbar har varit en bra variant. Starta eget-bidrag kan vara ett annat. Det ska jag forska i på måndag.
Läs också detta.
Posted by swepett at 3:48 EM | Comments (0) | TrackBack
augusti 4, 2005
Anteckningsmysterier
Ibland går det fort när man antecknar med en telefonlur klämd mot axeln. Jag intervjuade en lokal konsertarrangör i går. Idag när jag tittar i anteckningarna hittar jag ordet "sepotival". Jag hör av mig när jag har listat ut vad jag menade.
Posted by swepett at 1:48 EM | Comments (0) | TrackBack